Det är inte helt lätt att våga stå för det man tycker. I synnerhet inte när det gäller mat. Pressen kan vara stor från många håll, att tycka att en sak är god och en annan inte. Kanske är maten man gillar inte tillräckligt “fin”, eller tvärtom, att maten man gillar anses snobbig i de kretsar man rör sig i. Så det gäller att stå på sig.
För med åren växer ens smak och man får åtnjuta mer och mer gott, allteftersom man blir mer erfaren och gör kulinariska upptäckter. Ett bra sätt att göra just sådana är att läsa om mat. För det är ju så mysigt att läsa om matlagning. Ett annat sätt är att haka sig fast vid en matintresserad vän och försöka lära sig så mycket som möjligt av honom eller henne. Säkert kommer personen i fråga bli smickrad över att bli sedd som någon slags matmentor och vägledare.
Men det bör inte stanna vid enbart mat. Det är ju förstås minst lika viktigt att vinet är gott som att maten är det, så varför inte köpa lite från Vinoteket, som har ett stort utbud härliga viner. Här gäller samma sak som för maten: gör research. Anteckna. Jämför. Utveckla och raffinera din smak. Ett annat tips för att skapa mer kontext är att läsa om vinets historia. För vin har verkligen just en spännande historia.
När man kommit en bit på vägen med sitt matintresse kan det vara smart att börja laga mat åt andra. Kanske börjar man helst lite försiktigt genom att bjuda över en god vän eller familjemedlem som man verkligen litar på och inte behöver skämmas inför om det blir lite misslyckat. Sedan kan man över tid göra mer och mer ambitiösa maträtter och bjuda över större och större sällskap. Förutom själva maten och drycken kan man lära sig mer om resten av inramningen: musiken, vilka gäster man bjuder, huruvida man ska röra sig mellan olika rum mellan fördrink och själva middagen, vilka samtalsämnen man ska försöka styra samtalen åt eller inte, om man föredrar det. Det är en hel konstform att lära sig.
Det finns ju en anledning till att människan samlats kring måltiden genom historien. Det är en stund på dagen då vi kan mötas och tillsammans ägna oss åt något som vi alla har gemensamt. Ett behov som är mer än bara ett behov. Ett som kan raffineras och justeras tills det blivit en skön konst. En egen tradition som sedan kan gå i arv från generation till generation. Kanske har du redan nu tillgång till någon gammal kokbok som din farmor eller gammelfarmor sammanställde? Det kanske är dags att ta fram den och försöka sig på någon gammal kulinarisk släktklenod? Bara fantasin sätter gränser. Bon appétit!